Jag har precis anlänt på en ny station i mitt liv. Perrongen är soldränkt och det luktar vår i mitt psyke.
Mina vitsippor blommar och vårfloden sköljer med sig vinterns smuts.
Jag har haft en känslomässig, psykisk vinter i så många år att jag knappt minns. Visst kom det några tropiska regn och molnen har skingrats ibland, men nu förändras vädret i kroppen.
Jag föds på nytt. Ser klarare. Orkar gå några steg till. Kanske inte bara några steg, utan en hel mil.
Den här hösten har kommit med så mycket händelser, nyheter och känslomässiga krockar att jag snart exploderar.