Jag brukar säga till mig själv: ge mig nåt som känns. Precis som Jocke sjunger. Men när det väl känns blir jag mest besviken på mig själv för att jag lät det hända. Och nu funderar jag på om det är påväg dit igen? Till landet där det enda som känns är hur mitt inre vill skrapa ut sig själv och hjärtat håller på att skrumpna. Dit vill jag ju helst inte. Men på något sätt vill jag ju ändå veta att jag lever, det kanske är så Gud vill ha det för mig. Det finns en plan någonstans och det är ju bara att fortsätta gå.
Bit för bit igenKommenteraJag brukar säga till mig själv: ge mig nåt som känns. Precis som Jocke sjunger. Men när det väl känns blir jag mest besviken på mig själv för att jag lät det hända. Och nu funderar jag på om det är påväg dit igen? Till landet där det enda som känns är hur mitt inre vill skrapa ut sig själv och hjärtat håller på att skrumpna. Dit vill jag ju helst inte. Men på något sätt vill jag ju ändå veta att jag lever, det kanske är så Gud vill ha det för mig. Det finns en plan någonstans och det är ju bara att fortsätta gå.