Idag tog jag ett test. Graviditetstest. Det fanns en chans att jag var med barn. Först blev jag livrädd, tänkte på J. Han har sagt att han inte är redo. Jag har sagt "inte ännu". 

Men idag när jag trodde jag såg ett streck, som sen inte fanns - insåg jag hur mycket jag längtat efter det där paret. Det där paret röda streck på en sticka. Den där lyckan. Den där vetskapen om att få barn med den man älskar mest i hela världen. 

När jag sen insåg att det bara varit inbillning, ett önsketänkande medan mitt kiss fortfarande spred sig på den vita ytan, blev jag tom. Önskade att jag inte önskade det så mycket.

Sanningen är att jag längtar efter barn. Att jag har gömt undan det bakom dåliga ursäkter. Jag har längtat efter barn sen jag var barn. Jag har en gång sagt att min mening med livet är att bli mamma. De senaste åren har jag gömt allt det. För om jag yttrat det för mycket hade jag nog skrumpnat för länge sen. 

I samma stund som jag insåg att stickan bara hade ett streck fick jag ett vulkanutbrott av sorg och längtan som nu singlar ner mina lavatårar längs kinderna. Det svider. Så mycket. Jag går sönder nu. Men precis som lavan kommer de här tårarna också att stelna. Och precis som vulkanen finns det alltid flytande magma kvar i kärnan. 

Nu ska jag sova. Hoppas att hjärtat läker lite under natten. 

En oväntad väntan

Bit för bit igen Kommentera
Idag tog jag ett test. Graviditetstest. Det fanns en chans att jag var med barn. Först blev jag livrädd, tänkte på J. Han har sagt att han inte är redo. Jag har sagt "inte ännu". 

Men idag när jag trodde jag såg ett streck, som sen inte fanns - insåg jag hur mycket jag längtat efter det där paret. Det där paret röda streck på en sticka. Den där lyckan. Den där vetskapen om att få barn med den man älskar mest i hela världen. 

När jag sen insåg att det bara varit inbillning, ett önsketänkande medan mitt kiss fortfarande spred sig på den vita ytan, blev jag tom. Önskade att jag inte önskade det så mycket.

Sanningen är att jag längtar efter barn. Att jag har gömt undan det bakom dåliga ursäkter. Jag har längtat efter barn sen jag var barn. Jag har en gång sagt att min mening med livet är att bli mamma. De senaste åren har jag gömt allt det. För om jag yttrat det för mycket hade jag nog skrumpnat för länge sen. 

I samma stund som jag insåg att stickan bara hade ett streck fick jag ett vulkanutbrott av sorg och längtan som nu singlar ner mina lavatårar längs kinderna. Det svider. Så mycket. Jag går sönder nu. Men precis som lavan kommer de här tårarna också att stelna. Och precis som vulkanen finns det alltid flytande magma kvar i kärnan. 

Nu ska jag sova. Hoppas att hjärtat läker lite under natten.