Ni vet den där känslan man får av bly i magen när man gör något som man inte borde? Den där känslan som bränner sin väg upp i halsen och bara pratar ner tillvaron med sin stank. En beskrivning av magbesvär eller skuldkänslor? Tja, välj själv. För mig tror jag nog att det är båda.
Hur som helst. Jag har ett problem med min skuld. Min skuld till mig själv, till mina föräldrar och min omgivning. Jag vet, rent logiskt, vad som är bra för mig. Jag vet vad jag borde göra för att lyckas i livet, jag vet vad jag borde göra för att göra min omgivning stolt över mig.
Alldeles nyss insåg jag att jag hade tankar om hoppa över en utbildning för att den inte kvalificerar sig som tillräckligt bra i ögonen på någon annan. Om jag får chansen att gå utbildningen, alltså. Är det inte galet? Jag ska hoppa över min dröm för att den inte duger åt någon annan. För att hen nog ändå tycker att jag borde ägna mig åt sådant arbete jag har examen i.
Jag håller med, det gör jag. Men jag vill andra saker - också. Jag vill leva till fullo, ett liv som jag trivs med. Ett liv där jag förverkligar mina drömmar. Alla drömmar. Fastän det sticker i dina ögon.
Jag ska inte ha skuldkänslor över att jag följer mina drömmar, jag ska prisas och hyllas. Jag blir faktiskt arg, mitt jävla liv och mina jävla beslut. Mina upplevelser, min smärta, mina vägskäl och min lycka. Allt är bara mitt! Och vem är det som får leva i misär och ångra att jag inte tog chanserna jag ville ta?
Jag, jag får leva med allt. Och jag har levt i, på och av andras beslut i större delen av mitt liv. Nu ska det vara slut. Nu ska det ändras. Hända något. För min egen fucking jävla skull.
Skuld
Bit för bit igen KommenteraNi vet den där känslan man får av bly i magen när man gör något som man inte borde? Den där känslan som bränner sin väg upp i halsen och bara pratar ner tillvaron med sin stank. En beskrivning av magbesvär eller skuldkänslor? Tja, välj själv. För mig tror jag nog att det är båda.
Hur som helst. Jag har ett problem med min skuld. Min skuld till mig själv, till mina föräldrar och min omgivning. Jag vet, rent logiskt, vad som är bra för mig. Jag vet vad jag borde göra för att lyckas i livet, jag vet vad jag borde göra för att göra min omgivning stolt över mig.
Alldeles nyss insåg jag att jag hade tankar om hoppa över en utbildning för att den inte kvalificerar sig som tillräckligt bra i ögonen på någon annan. Om jag får chansen att gå utbildningen, alltså. Är det inte galet? Jag ska hoppa över min dröm för att den inte duger åt någon annan. För att hen nog ändå tycker att jag borde ägna mig åt sådant arbete jag har examen i.
Jag håller med, det gör jag. Men jag vill andra saker - också. Jag vill leva till fullo, ett liv som jag trivs med. Ett liv där jag förverkligar mina drömmar. Alla drömmar. Fastän det sticker i dina ögon.
Jag ska inte ha skuldkänslor över att jag följer mina drömmar, jag ska prisas och hyllas. Jag blir faktiskt arg, mitt jävla liv och mina jävla beslut. Mina upplevelser, min smärta, mina vägskäl och min lycka. Allt är bara mitt! Och vem är det som får leva i misär och ångra att jag inte tog chanserna jag ville ta?
Jag, jag får leva med allt. Och jag har levt i, på och av andras beslut i större delen av mitt liv. Nu ska det vara slut. Nu ska det ändras. Hända något. För min egen fucking jävla skull.