Jag har börjat gå ner i vikt. Det går naturligtvis sakta, men jag inbillar mig det redan syns i ansiktet. Jag vet inte om det är sant, men det kommer bli det iallafall.

Hur som helst börjar hjärnspökena att komma tillbaka. Jag känner hur min hets kommer. Det är farligt för mig med hets, farligt för alla som har eller har haft ett ohälsosamt förhållande till mat. Mitt eget ohälsosamma förhållande till mat går både på plus och minus. Åt ena hållet vill jag bara äta godsaker och åt andra hållet vill jag bara låta bli.

Jag är i den andra svackan nu. Äta bör man, annars dör man är mitt motto i dagsläget. Visst njuter jag av maten jag blir bjuden på men någon riktig hunger känner jag inte. Jag är inte ens sugen på socker. Inte egentligen. Så i helgen när jag köpte lite godis gjorde jag det för att jag ville tugga på något, unna mig något sött under helgen. Täckte botten på godispåsen och kände mig nöjd. Va? Vad fan är detta? Vem äääär jag?

Jag vill inte tillbaka till mina störningar, men fan vad det är farligt. Nu har jag ju lyckats börja avgiftningen av socker och känner mig skitnöjd ändå. Jag har bestämt mig, det fick räcka. Var så jävla trött på mig själv. Men hur lång tid tar det innan det räcker åt andra hållet?

Det gör mig rädd, faktiskt. Men jag hoppas någon kan säga stopp om inte jag gör det själv.

Stoppsträcka

Bit för bit igen Kommentera

Jag har börjat gå ner i vikt. Det går naturligtvis sakta, men jag inbillar mig det redan syns i ansiktet. Jag vet inte om det är sant, men det kommer bli det iallafall.

Hur som helst börjar hjärnspökena att komma tillbaka. Jag känner hur min hets kommer. Det är farligt för mig med hets, farligt för alla som har eller har haft ett ohälsosamt förhållande till mat. Mitt eget ohälsosamma förhållande till mat går både på plus och minus. Åt ena hållet vill jag bara äta godsaker och åt andra hållet vill jag bara låta bli.

Jag är i den andra svackan nu. Äta bör man, annars dör man är mitt motto i dagsläget. Visst njuter jag av maten jag blir bjuden på men någon riktig hunger känner jag inte. Jag är inte ens sugen på socker. Inte egentligen. Så i helgen när jag köpte lite godis gjorde jag det för att jag ville tugga på något, unna mig något sött under helgen. Täckte botten på godispåsen och kände mig nöjd. Va? Vad fan är detta? Vem äääär jag?

Jag vill inte tillbaka till mina störningar, men fan vad det är farligt. Nu har jag ju lyckats börja avgiftningen av socker och känner mig skitnöjd ändå. Jag har bestämt mig, det fick räcka. Var så jävla trött på mig själv. Men hur lång tid tar det innan det räcker åt andra hållet?

Det gör mig rädd, faktiskt. Men jag hoppas någon kan säga stopp om inte jag gör det själv.