Jag minns att jag så många gånger sagt att jag är trött på att bli dömd. Dömd för vad jag gör, vad jag inte gör, hur jag gör det, vad jag har på mig och hur jag ser ut... och så vidare i all oändlighet. 

Men det jag tror att jag inte insett, eller snarare inser när jag säger det, är att den som dömer mig mest sitter i samma kropp. Vi trängs i samma hud. I samma väsen. Vi lever ihop, vi är samma person. 

Hej, jag heter Felicia och jag är din allra värsta kritiker. Jag tycker du är ful på morgonen. Jag hatar din feta hy. Jag tycker du är överviktig. Jag tycker du är oansvarig. Jag tycker du är slarvig, omogen, falsk, inkompetent och äcklig. Jag gillar inte att du inte kan ta tag i saker. Tycker ditt skräpiga immunförsvar är ditt eget fel och det borde du göra något åt. Och ja, just det. Jag är du.  

Hej, Felicia. Jag heter Felicia. Jag är den som tar emot all kritik. Hon som blir slagen, mörbultad, äcklad och svag i armarna av all press och alla krav. Hon som inte orkar stå, inte orkar leva till fullo för att det är någon som INTE KAN HÅLLA KÄFT. 

Näe, fyfan. Vad vidrig jag är mot mig själv. Om jag var så go mot mig som jag är mot mina bästa vänner och min familj skulle jag vara frisk. Men det är jag inte. Varken go mot mig själv eller frisk från psykiska problem.

Den där cykeln som jag är ute och kör på är så jävla svår att hoppa av. Det går lite för fort i svängarna, eller är det liksom bara runt-runt jag kör? Jag vet inte? Jag tror det? Om jag hoppar nu då gör det jävligt ont. Men det kanske är värt det? 

Jag hoppas det. Men jag ger mig fan på att den där cykeljäveln hoppar jag väl på igen. Men då får jag ju köpa skydd först, för skrapsår är då fan förjävligt det med. Har nog med blåmärken av mina egna bekymmer.
Fast det finns ju faktiskt broms, kom jag på? Eller saknar den här modellen det? Kanske man kunde montera på en sådan i farten isåfall, för det skulle ju vara rättså praktiskt.

Skämt åsido, så ska jag försöka. Vara go mot mig själv alltså. Goare iallafall. En kunde ju börja lite smått. Använda bromsen och lite skydd för huvudet, kanske. Jag kastar nog mig själv en hjälm och börjar jobba på det där med broms. 

Bromsa cykeljäveln!

Bit för bit igen Kommentera
Jag minns att jag så många gånger sagt att jag är trött på att bli dömd. Dömd för vad jag gör, vad jag inte gör, hur jag gör det, vad jag har på mig och hur jag ser ut... och så vidare i all oändlighet. 

Men det jag tror att jag inte insett, eller snarare inser när jag säger det, är att den som dömer mig mest sitter i samma kropp. Vi trängs i samma hud. I samma väsen. Vi lever ihop, vi är samma person. 

Hej, jag heter Felicia och jag är din allra värsta kritiker. Jag tycker du är ful på morgonen. Jag hatar din feta hy. Jag tycker du är överviktig. Jag tycker du är oansvarig. Jag tycker du är slarvig, omogen, falsk, inkompetent och äcklig. Jag gillar inte att du inte kan ta tag i saker. Tycker ditt skräpiga immunförsvar är ditt eget fel och det borde du göra något åt. Och ja, just det. Jag är du.  

Hej, Felicia. Jag heter Felicia. Jag är den som tar emot all kritik. Hon som blir slagen, mörbultad, äcklad och svag i armarna av all press och alla krav. Hon som inte orkar stå, inte orkar leva till fullo för att det är någon som INTE KAN HÅLLA KÄFT. 

Näe, fyfan. Vad vidrig jag är mot mig själv. Om jag var så go mot mig som jag är mot mina bästa vänner och min familj skulle jag vara frisk. Men det är jag inte. Varken go mot mig själv eller frisk från psykiska problem.

Den där cykeln som jag är ute och kör på är så jävla svår att hoppa av. Det går lite för fort i svängarna, eller är det liksom bara runt-runt jag kör? Jag vet inte? Jag tror det? Om jag hoppar nu då gör det jävligt ont. Men det kanske är värt det? 

Jag hoppas det. Men jag ger mig fan på att den där cykeljäveln hoppar jag väl på igen. Men då får jag ju köpa skydd först, för skrapsår är då fan förjävligt det med. Har nog med blåmärken av mina egna bekymmer.
Fast det finns ju faktiskt broms, kom jag på? Eller saknar den här modellen det? Kanske man kunde montera på en sådan i farten isåfall, för det skulle ju vara rättså praktiskt.

Skämt åsido, så ska jag försöka. Vara go mot mig själv alltså. Goare iallafall. En kunde ju börja lite smått. Använda bromsen och lite skydd för huvudet, kanske. Jag kastar nog mig själv en hjälm och börjar jobba på det där med broms.