Jag vet inte hur det ska gå till, hur jag ska orka.
Det känns som att hela världen vilar på mina axlar, fast det är helt omöjligt. Men jag bär hela min och ibland känns det som att jag ska bära din också. Fast jag egentligen har nog trångt på axlarna av min egen värld.
Jag vet så väl att jag inte behöver, men jag vet nu att det är naturligt för mig. Det är inprogrammerat i min själ att bry mig om andra. Det har jag gjort i alla tider. Min utmaning är att börja bry mig om mig själv.
Så hur får jag rum på axlarna för min värld om jag ska bära din också? Det får jag inte.
Varför är det så svårt att bry sig om sig själv? Hur kan det smärta mig så svårt att säga nej? Varför får jag så fruktansvärt ont i bröstet när jag sätter mig först? Ont i själen. Hjärtat. Halsen. Huvudet. Det gör ont i kroppen att såra, att göra andra besvikna.
Men det är mig själv jag svikit i alla år jag varit sjuk. Alla gånger kroppen sagt nej, försökt hindra mig att fortsätta gå. Det har lämnat mig i spillror och gjort mig sjuk att inte lyssna på mig själv när jag borde ha gjort det.
Men det som gör ondast är alltid det ansiktet du hade ikväll. Besvikelsen. Planen som gått i kras. Din trötthet mötte min, vi imploderade. Och allt blev så fel att hela kvällen var förgiftad.
Hur ska jag bära hela världen på mina axlar
Bit för bit igen KommenteraJag vet inte hur det ska gå till, hur jag ska orka.
Det känns som att hela världen vilar på mina axlar, fast det är helt omöjligt. Men jag bär hela min och ibland känns det som att jag ska bära din också. Fast jag egentligen har nog trångt på axlarna av min egen värld.
Jag vet så väl att jag inte behöver, men jag vet nu att det är naturligt för mig. Det är inprogrammerat i min själ att bry mig om andra. Det har jag gjort i alla tider. Min utmaning är att börja bry mig om mig själv.
Så hur får jag rum på axlarna för min värld om jag ska bära din också? Det får jag inte.
Varför är det så svårt att bry sig om sig själv? Hur kan det smärta mig så svårt att säga nej? Varför får jag så fruktansvärt ont i bröstet när jag sätter mig först? Ont i själen. Hjärtat. Halsen. Huvudet. Det gör ont i kroppen att såra, att göra andra besvikna.
Men det är mig själv jag svikit i alla år jag varit sjuk. Alla gånger kroppen sagt nej, försökt hindra mig att fortsätta gå. Det har lämnat mig i spillror och gjort mig sjuk att inte lyssna på mig själv när jag borde ha gjort det.
Men det som gör ondast är alltid det ansiktet du hade ikväll. Besvikelsen. Planen som gått i kras. Din trötthet mötte min, vi imploderade. Och allt blev så fel att hela kvällen var förgiftad.