Samtidigt sitter jag i min säng och tänker på allt jag har att säga. Allt jag vill berätta, skriva om och visa att jag kan. Jag har ord i mig som ingen annan kan skriva.
Jag tvivlar dock på om ens jag kan skriva dom. Jag har svårt att sätta mig, att faktiskt konfrontera orden. Det finns smärta där ännu, som gör ont i mig och skrapar på min hud fast det var flera år sedan de skrevs in i min livsberättelse.
Bredvid mig nu ligger den man jag valt. Han som valt mig. Han som tog mig i handen och hjälpte mig konfrontera mina fysiska trauman. De psykiska är jag rädd att jag måste ta mig an själv.
Men jag är rädd. Det gör ont. Fast jag vill skriva och bestämde mig för att göra det, så stoppar jag mig själv. Av rädsla.
Jag måste skriva. Jag vet det. Vad som än händer runt omkring eller i mig, så är det för viktigt.
Jag måste vara modig.
Modig
Bit för bit igen KommenteraSamtidigt sitter jag i min säng och tänker på allt jag har att säga. Allt jag vill berätta, skriva om och visa att jag kan. Jag har ord i mig som ingen annan kan skriva.
Jag tvivlar dock på om ens jag kan skriva dom. Jag har svårt att sätta mig, att faktiskt konfrontera orden. Det finns smärta där ännu, som gör ont i mig och skrapar på min hud fast det var flera år sedan de skrevs in i min livsberättelse.
Bredvid mig nu ligger den man jag valt. Han som valt mig. Han som tog mig i handen och hjälpte mig konfrontera mina fysiska trauman. De psykiska är jag rädd att jag måste ta mig an själv.
Men jag är rädd. Det gör ont. Fast jag vill skriva och bestämde mig för att göra det, så stoppar jag mig själv. Av rädsla.
Jag måste skriva. Jag vet det. Vad som än händer runt omkring eller i mig, så är det för viktigt.
Jag måste vara modig.