min drömvärld kan innehålla spår av ångest

Jag vill ut. Precis som jag började känna förra våren så vaknar något i mig som känner sig instängt och begränsat.

Det jaget är hon som vill bli mamma.

Där finns hon som vill äventyra med sin sexualitet och resa och bo utomlands. 

Kikar fram gör också hon som är min glädje och optimism. 

Bakom solglasögon gömmer sig den var ögon glöder och hårdhet är grym och svart. 

I min kropp ryms en rad olika former av mig. Ibland förstår jag inte hur vi samsas allesammans. Ibland undrar jag om vi verkligen är samma person. Det är svårt att säga. 

Men den som skriker mest just nu är hon som vill bli mamma. Där ryms min ilska och mitt tålamod. Fast det sistnämnda börjar nog ta slut, för hon har väntat så länge. 

Den enda som står emellan oss och våran dröm nu är vår partner. Och om det inte händer något snart så kommer hon att skrika och försöka hitta en annan väg. Om inte inte vi hittar tillbaka till tålamodet först.

Jag är så arg, försöker vara så tålmodig. Vet inte än om jag är gravid eller inte. Efter fem negativa graviditetstest och tre ägglossningstest har jag så smått gett upp. Min kropp löper amok! Hormonerna har tagit över och jag vet inte vad jag kan göra mer än att hitta tillbaka till rutiner och med hjälp av terapeut: skapa ännu bättre rutiner. Vilket jag gjort. Vilket funkar bra.

Jag känner mig så tom. Och begränsad. Och på väg mot kontroll samtidigt. Snart där. Bara lite till.