För att jag inte räcker till.
För att jag inte svarar.
Inte håller tider.
Inte orkar.
För att jag inte gör det jag ska.
För att jag inte hjälper till.
Inte är glad.
Inte har lust.
Inte vill.
För att jag är ledsen.
För att jag inte minns.
För att jag glömmer.
För att jag inte lyckas.
Jag vet inte hur många gånger i mitt liv som jag bett om ursäkt för min själva existens. Bett om ursäkt till människor som inte brytt sig varken om mig eller om ursäkten. Bett om ursäkt till människor som inte brytt sig om min ursäkt, utan bara brytt
sig om mig.
Det senare är förstås det som är värdefullt.
Men trots den vetskapen fortsätter jag att be om ursäkt eftersom jag fortfarande inte räcker till så mycket som jag vill.
Jag har rensat i mitt liv. Klippt bort det som inte behövts. Det som gjort mig illa.
Men till alla er som jag inte räcker till för, till alla er som bryr sig om mig; jag är ledsen att jag inte räcker.
Jag vågar inte säga sanningen ens för mig själv. Jag orkar inte. Det gör ont. Jag orkar inte minnas allt. Jag måste välja. Det betyder inte att ni blir bortvalda, för det handlar inte om er. Det handlar om mig. För att kunna orka igen, pussla ihop
det som gått sönder, måste jag få ta lite i taget.
Jag har många vänner, många nära och kära. Jag försöker orka allt jag kan, lite i taget. Men först måste jag orka med mig själv, det är trots allt min viktigaste relation.
Om ni vill hjälpa mig så gör det genom att påminna mig om saker jag glömt, fråga inte hur jag mår om du inte vill veta och klandra mig inte när jag inte orkar. Det handlar inte om dig eller vår relation, det handlar om mig och min relation till min
kropps förmåga att ladda upp. Vissa dagar orkar jag, andra inte.
Tro inte att jag är frisk för att jag ler, eller att jag inte kan ta något för att jag är deprimerad. Jag har också bra och dåliga dagar - precis som du. Om du undrar; fråga. Lita på min förmåga att bedöma.
Just nu ligger min prioritet på mitt nya arbete, min nya sambo och mig själv.
Jag har en depression. Det är skitjobbigt. Men det underlättar att ha ett jobb som jag trivs med, en sambo som muntrar upp mig och familj som bara är bäst.
Min strävan är alltid uppåt, särskilt idag. Jag ger aldrig upp, men jag får kraschlanda också. Man orkar inte flyga jämt.
Jag vet inte hur många gånger
Vad trötthet innebär KommenteraFör att jag inte räcker till.
För att jag inte svarar.
Inte håller tider.
Inte orkar.
För att jag inte gör det jag ska.
För att jag inte hjälper till.
Inte är glad.
Inte har lust.
Inte vill.
För att jag är ledsen.
För att jag inte minns.
För att jag glömmer.
För att jag inte lyckas.
Jag vet inte hur många gånger i mitt liv som jag bett om ursäkt för min själva existens. Bett om ursäkt till människor som inte brytt sig varken om mig eller om ursäkten. Bett om ursäkt till människor som inte brytt sig om min ursäkt, utan bara brytt
sig om mig.
Det senare är förstås det som är värdefullt.
Men trots den vetskapen fortsätter jag att be om ursäkt eftersom jag fortfarande inte räcker till så mycket som jag vill.
Jag har rensat i mitt liv. Klippt bort det som inte behövts. Det som gjort mig illa.
Men till alla er som jag inte räcker till för, till alla er som bryr sig om mig; jag är ledsen att jag inte räcker.
Jag vågar inte säga sanningen ens för mig själv. Jag orkar inte. Det gör ont. Jag orkar inte minnas allt. Jag måste välja. Det betyder inte att ni blir bortvalda, för det handlar inte om er. Det handlar om mig. För att kunna orka igen, pussla ihop
det som gått sönder, måste jag få ta lite i taget.
Jag har många vänner, många nära och kära. Jag försöker orka allt jag kan, lite i taget. Men först måste jag orka med mig själv, det är trots allt min viktigaste relation.
Om ni vill hjälpa mig så gör det genom att påminna mig om saker jag glömt, fråga inte hur jag mår om du inte vill veta och klandra mig inte när jag inte orkar. Det handlar inte om dig eller vår relation, det handlar om mig och min relation till min
kropps förmåga att ladda upp. Vissa dagar orkar jag, andra inte.
Tro inte att jag är frisk för att jag ler, eller att jag inte kan ta något för att jag är deprimerad. Jag har också bra och dåliga dagar - precis som du. Om du undrar; fråga. Lita på min förmåga att bedöma.
Just nu ligger min prioritet på mitt nya arbete, min nya sambo och mig själv.
Jag har en depression. Det är skitjobbigt. Men det underlättar att ha ett jobb som jag trivs med, en sambo som muntrar upp mig och familj som bara är bäst.
Min strävan är alltid uppåt, särskilt idag. Jag ger aldrig upp, men jag får kraschlanda också. Man orkar inte flyga jämt.