Inifrån.
Utifrån.
Sönder och samman.
Men ändå finns en glädje. En förväntan som gör det lite mer uthärdligt och svärtan mindre drunknade.
Stressen över jobbet. Över ekonomin. Över längtan efter det där barnet som inte kommer. Stressen över att jag absolut inte, på några som helst villkor, får gå sönder. Om jag går sönder nu rasar inte bara jag, utan hela jävla byggnaden.
Byggnaden som är mitt liv kommer då att rasa. Med mig underst.
Jag vet inte om jag vill komma upp efter det. Om jag skulle rasa helt nu.
Men om den dagen kommer, får jag bestämma det då. Just nu måste jag bara försöka koncentrera all min glädje och energi på den där detaljen som gör det andra värt något.
Spricker upp i guld
Bit för bit igen KommenteraInifrån.
Utifrån.
Sönder och samman.
Men ändå finns en glädje. En förväntan som gör det lite mer uthärdligt och svärtan mindre drunknade.
Stressen över jobbet. Över ekonomin. Över längtan efter det där barnet som inte kommer. Stressen över att jag absolut inte, på några som helst villkor, får gå sönder. Om jag går sönder nu rasar inte bara jag, utan hela jävla byggnaden.
Byggnaden som är mitt liv kommer då att rasa. Med mig underst.
Jag vet inte om jag vill komma upp efter det. Om jag skulle rasa helt nu.
Men om den dagen kommer, får jag bestämma det då. Just nu måste jag bara försöka koncentrera all min glädje och energi på den där detaljen som gör det andra värt något.