Idag gick jag en promenad till Apoteket för att ta ut mer antidepressiva. När jag då gick förbi Akademibokhandeln satt Björn Hellberg där och signerade sin nya bok Likspett. Jag älskar hans röst, men det sa jag inte. Istället sa jag hej och gick in för att köpa en blommig anteckningsbok jag såg för några dagar sedan. 

Efter det gick jag ut till honom igen, hejade och sträckte fram min bok. Han kände givetvis igen mig från några minuter tidigare och hälsade glatt. Sedan tog han emot boken och frågade vad jag hette. Medan han skrev fortsatte han prata;
"Bor du här?" 
"Ja, jag är nyinflyttad." svarade jag.
"Jasså? Vad trevligt! Var kommer du ifrån?"
"Avesta."
"Avesta! Därifrån kommer även Karl Jularbo, Tony Rickardsson och Erik Axel Karlfeldt."
"Ja, det är riktigt!" svarade jag och tänkte på alla gånger jag hört den meningen. Det sa jag inget om, istället bara log jag. När han var klar skrev han datum under sin signatur och önskade mig en trevlig dag. Jag sa att detta skulle bli ett fint minne på en helt vanlig dag. 
Innan jag gick bad jag om att få ta ett kort med honom, det fick jag naturligtvis. Han lade en hand om mina axlar och poserade. Jag log brett såklart. Det var ett äkta leende. Det var så skönt att känna. Han klappade mig på ryggen och sa återigen;
"Ha det så bra nu, Felicia!"
"Tack!" sa jag. Från botten av mitt hjärta. Jag gick därifrån med äkta lycka i mitt bröst. Det pirrade till. Bara en timme tidigare gick jag ner för Pride-trappan och iakttog ett gäng ungdomar som hängde tillsammans och såg glada ut. Jag tänkte på alla sommarnätter de sprang ner här för och gjorde knasiga saker som fick det att pirra av lycka. Och nu, bara av en sådan grej som att få autograf av och ta kort med Björn Hellberg, upplevde jag samma sak. Det är så knasigt. Det är så fint. 

Björn Hellberg. Du har ingen aning om varför det här betyder så mycket för mig. Varför det här blir ett fint minne, en liten milstolpe i mitt liv. Jag behöver något, varje dag, för att inte ramla ner i gropen. Ditt leende, din lyckönskning, lyfter mig lite extra bara för att du inte vet vad du gjort för mig. Så tack. Tack för att du hjälpte mig skapa ett minne på min sista semestermåndag för det här året. Tack för att du hjälpte mig bli lite gladare på en helt vanlig måndag. Tack för att du hjälpt mig att täcka igen gropen lite till. 

Tack. 

Och du, en dag kommer du kunna lägga till mitt namn på kända människor från Avesta.

Tack, Björn Hellberg

Bit för bit igen Kommentera

Idag gick jag en promenad till Apoteket för att ta ut mer antidepressiva. När jag då gick förbi Akademibokhandeln satt Björn Hellberg där och signerade sin nya bok Likspett. Jag älskar hans röst, men det sa jag inte. Istället sa jag hej och gick in för att köpa en blommig anteckningsbok jag såg för några dagar sedan. 

Efter det gick jag ut till honom igen, hejade och sträckte fram min bok. Han kände givetvis igen mig från några minuter tidigare och hälsade glatt. Sedan tog han emot boken och frågade vad jag hette. Medan han skrev fortsatte han prata;
"Bor du här?" 
"Ja, jag är nyinflyttad." svarade jag.
"Jasså? Vad trevligt! Var kommer du ifrån?"
"Avesta."
"Avesta! Därifrån kommer även Karl Jularbo, Tony Rickardsson och Erik Axel Karlfeldt."
"Ja, det är riktigt!" svarade jag och tänkte på alla gånger jag hört den meningen. Det sa jag inget om, istället bara log jag. När han var klar skrev han datum under sin signatur och önskade mig en trevlig dag. Jag sa att detta skulle bli ett fint minne på en helt vanlig dag. 
Innan jag gick bad jag om att få ta ett kort med honom, det fick jag naturligtvis. Han lade en hand om mina axlar och poserade. Jag log brett såklart. Det var ett äkta leende. Det var så skönt att känna. Han klappade mig på ryggen och sa återigen;
"Ha det så bra nu, Felicia!"
"Tack!" sa jag. Från botten av mitt hjärta. Jag gick därifrån med äkta lycka i mitt bröst. Det pirrade till. Bara en timme tidigare gick jag ner för Pride-trappan och iakttog ett gäng ungdomar som hängde tillsammans och såg glada ut. Jag tänkte på alla sommarnätter de sprang ner här för och gjorde knasiga saker som fick det att pirra av lycka. Och nu, bara av en sådan grej som att få autograf av och ta kort med Björn Hellberg, upplevde jag samma sak. Det är så knasigt. Det är så fint. 

Björn Hellberg. Du har ingen aning om varför det här betyder så mycket för mig. Varför det här blir ett fint minne, en liten milstolpe i mitt liv. Jag behöver något, varje dag, för att inte ramla ner i gropen. Ditt leende, din lyckönskning, lyfter mig lite extra bara för att du inte vet vad du gjort för mig. Så tack. Tack för att du hjälpte mig skapa ett minne på min sista semestermåndag för det här året. Tack för att du hjälpte mig bli lite gladare på en helt vanlig måndag. Tack för att du hjälpt mig att täcka igen gropen lite till. 

Tack. 

Och du, en dag kommer du kunna lägga till mitt namn på kända människor från Avesta.