min drömvärld kan innehålla spår av ångest

Men jag förstår nu. 

Det är ju det vi är så dåliga på. Sen så blir vi dåliga på att se också. Se saker för vad de egentligen är eller borde vara. 

Jag har min ångest som kommer i vägen. Den förstorar upp och försvårar mycket som borde vara enkelt. Istället sitter jag och gråter i ett hörn för att skuggan bakom knuten ser så stor ut - men i själva verket var det ljuset som gjorde att skuggan blev stor. 

Lite så är det för mig med ordspråk eller klyschor. Klyschor är väl klyschor av en anledning. Men jag ser dem inte för vad de är utan för hur andra använder dem. Skuggan av ordspråket blir gigantisk i fel ljus. 

I mitt eget ljus, det ljus jag kastar nu, är carpe diem precis mitt motto. Annars orkar inte den här människan med. Man ska vara rädd om sig. Och jag ska försöka ta vara på mig själv och mina dagar. 

Och jag ska våga lite mer. För det är så vackert.