min drömvärld kan innehålla spår av ångest

Jag vet inte ens vad jag är arg på. Kan sätta fingret på många saker som gör mig förbannad eller irriterad men sen när jag sitter hemma och ska släppa det är det som att jag inte har något att komma med. 

Kan inte vara ärlig med J om jag inte konkret kan säga vad fan det är jag stör mig på i min tillvaro. Kan inte vara ärlig med mina kollegor om jag inte vill vara en hemsk bitch. Jag kan inte vara ärlig med mina föräldrar för jag vill inte vara som en grinig tonåring. 

Jag kan inte vara konkret för jag är låst.

Men om jag ska försöka bena ut detta måste jag börja med smått. Utan pekande fingrar. 

Jag ogillar verkligen att inte få tilltro. 

Jag ogillar starkt att bli kritiserad för hur jag funkar. 

Jag ogillar att inte få sova ordentligt. 

Jag hatar att inte ha nog med pengar. 

Jag mår väldigt dåligt över att behöva anpassa mig efter rutiner som inte passar mig. 

Jag mår riktigt surt över att inte få äta lunch ifred. 

Jag vill bara få lite luft.

Jag vill bara få lite uppmuntran.

Jag vill bara få lite kärlek. 

Jag vill inte ha lust att gråta hela tiden. 

Jag orkar inte med att bli missförstådd. 

Jag orkar fan inte med att inte bli lyssnad på. 

Kan jag bara få lite respekt? 

Jag tycker inte om att bli behandlad som ett barn. 

Kan jag bara få skrika? 

Jag kvävs och dör. 

Snart över, snart är det över.