Jag blir arg. Jag vill inte vara den jag är. Jag vill vara mig själv men inte mig själv där jag befinner mig. Inte just nu. Klockan är fyra på natten och jag kan inte sova. Det gör bara ont i bröstet på mig och jag bara tycker att jag är äcklig och svår. Jag förstår ärligt inte vad fan det är som är bra med mig, inte just nu. Jag kan inte se det. Om en halvtimme när jag lyckats somna och min jävla tablett börjat verka kommer jag kanske inse att det här var dumt att skriva, men jag känner det ju likväl. 

Jag vill spy på mina bristningar. Skära bort mina valkar. Slipa bort alla jävla celluliter. Hur fan blir man vacker när man ser ut så här? Jag funderade seriöst på om man kunde minska bredden på sina axlar på något vis för en stund sedan, jag vet ju att folk opererar bort revben för midjans skull. Jag är medveten om att det är plain stupid men alltså jag tycker inte om att se mig själv i spegeln från halsen och ner. Jag vill inte finnas ibland. 

Det är ju inte ens nog med att jag inte tycker om min kropp, jag ska ju vara världens jävla minsta person också. Påverkas av allt och alla. Inte alls vara sådär stark som jag vill vara. Jag hatar andras åsikter. Jag hatar att alla måste ha något att säga. Kan jag inte bara få tycka att jag är vacker fast jag har "äcklig" kropp? Kan jag inte bara få göra alla jävla misstag jag vill fast jag kommer ångra mig?

Jag orkar inte mer. Tonårsrevolten är försenad, förresten. Den var beställd till år 14 i mitt liv, men den kommer nu - under år 21. Förbered er. SPÄNN FAST ERA JÄVLA BÄLTEN, NI BEHÖVER DOM. 

Tonårsrevolt vid 21

Bit för bit igen Kommentera
Jag blir arg. Jag vill inte vara den jag är. Jag vill vara mig själv men inte mig själv där jag befinner mig. Inte just nu. Klockan är fyra på natten och jag kan inte sova. Det gör bara ont i bröstet på mig och jag bara tycker att jag är äcklig och svår. Jag förstår ärligt inte vad fan det är som är bra med mig, inte just nu. Jag kan inte se det. Om en halvtimme när jag lyckats somna och min jävla tablett börjat verka kommer jag kanske inse att det här var dumt att skriva, men jag känner det ju likväl. 

Jag vill spy på mina bristningar. Skära bort mina valkar. Slipa bort alla jävla celluliter. Hur fan blir man vacker när man ser ut så här? Jag funderade seriöst på om man kunde minska bredden på sina axlar på något vis för en stund sedan, jag vet ju att folk opererar bort revben för midjans skull. Jag är medveten om att det är plain stupid men alltså jag tycker inte om att se mig själv i spegeln från halsen och ner. Jag vill inte finnas ibland. 

Det är ju inte ens nog med att jag inte tycker om min kropp, jag ska ju vara världens jävla minsta person också. Påverkas av allt och alla. Inte alls vara sådär stark som jag vill vara. Jag hatar andras åsikter. Jag hatar att alla måste ha något att säga. Kan jag inte bara få tycka att jag är vacker fast jag har "äcklig" kropp? Kan jag inte bara få göra alla jävla misstag jag vill fast jag kommer ångra mig?

Jag orkar inte mer. Tonårsrevolten är försenad, förresten. Den var beställd till år 14 i mitt liv, men den kommer nu - under år 21. Förbered er. SPÄNN FAST ERA JÄVLA BÄLTEN, NI BEHÖVER DOM.