Det är ett nederlag för mig. Att erkänna mig svag. Jag är alltid stark. Jag har aldrig tid att vara svag en stund, aldrig tid att vila. 

Nu säger min kropp nej på alla sätt möjliga. 

Jag är febrig. Har ont i huvudet. Ont i kroppen. Dåligt minne. Magen svider. Jag fryser. Jag sover jättemycket. Jag sover jättelite. Jag har nära till gråt. Magen hugger. Jag mår illa. Jag är skakis. Dålig aptit. Ingenting är kul.

Och mitt i allt det där försöker jag vara positiv och göra saker som utlöser det där jävla lyckohormonet. Jag vill att min kropp ska komma ihåg hur det tillverkas, jag vill bli fri från mina jävla mediciner. 

Det har gått så bra, men nu har jag lidit i över en månad. Och jag fortsätter ändå. Vill inte upp en jävla tablett igen. Jag vill bara ner, ner, ner. 

Men upp i humöret, förstås. Jag ska komma dit. Det är så liten bit kvar. 

Sjukskriven

Bit för bit igen Kommentera
Det är ett nederlag för mig. Att erkänna mig svag. Jag är alltid stark. Jag har aldrig tid att vara svag en stund, aldrig tid att vila. 

Nu säger min kropp nej på alla sätt möjliga. 

Jag är febrig. Har ont i huvudet. Ont i kroppen. Dåligt minne. Magen svider. Jag fryser. Jag sover jättemycket. Jag sover jättelite. Jag har nära till gråt. Magen hugger. Jag mår illa. Jag är skakis. Dålig aptit. Ingenting är kul.

Och mitt i allt det där försöker jag vara positiv och göra saker som utlöser det där jävla lyckohormonet. Jag vill att min kropp ska komma ihåg hur det tillverkas, jag vill bli fri från mina jävla mediciner. 

Det har gått så bra, men nu har jag lidit i över en månad. Och jag fortsätter ändå. Vill inte upp en jävla tablett igen. Jag vill bara ner, ner, ner. 

Men upp i humöret, förstås. Jag ska komma dit. Det är så liten bit kvar.