Jag har tänkt i flera dagar att jag måste skriva av mig. Men så är jag för trött eller känner inte att det riktigt läcker ut i ändarna än. Det läcker inte så mycket nu, men jag känner hur nära det är.
Främst vill jag idag bara säga hur tacksam jag är för att jag får uppfylla min dröm nu. Min resa mot att bli författare. Den där drömmen som har funnits i mitt hjärta sen jag var ett barn. Det där drivet om att få berätta historier och väcka nya världar
till liv.
Jag kom in på Skrivarakademien. Äntligen. Vet att farfar hade något med den saken att göra. Han vill att jag ska skriva, det vet jag. Och nu måste jag det, varje vecka. Även om jag har en dålig vecka eller dag - rutinen håller jag.
Det är tufft. Jag mår inte riktigt bra än, jag hade inte klarat heltidsjobb om jag inte varit tjänstledig. Det inbillar jag förstås alla andra att jag gjort. Eller, inte alla. Men de som ändå inte skulle förstå. För mig är det här min räddning, jag får
upprätthålla en rutin men jag får också vara fri att göra det som känns bäst för kroppen. Det vill säga vila.
Jag har tre vänner i mitt liv som jag anser som mina närmsta. De som jag delar allt med, förutom Johannes. Jag är så nöjd med det. Så nöjd med att inte dutta runt med umgänge och försöka göra något på låtsas. Allt mitt umgänge måste vara på riktigt, annars
får det faktiskt vara. Mer orkar jag inte med.
Menar förstås inte att jag inte har fler vänner som är värda min tid, för det har jag ju. Men att dela allt med alla, det går inte. Och att försöka träffa alla hela tiden, det går inte heller. När vi har tid att ses och orkar göra det, så händer det.
När vi ses så är det naturligt, som att tiden stått still. Däremellan har jag inget att klaga på, så det där med att klandra är inte min grej. Alla lever vi våra egna liv. Så jävla skönt att bara få känna så för en gångs skull, det behöver inte vara
så svårt!
Jag är lycklig just nu. I den här stunden. Haft en frigörande dag i Uppsala med bonusfar och barndomsvän. Det behövs inte så mycket mer.
Nu ska jag sova igen. För andra gången idag. Första gången var på soffan, på min sambos arm. Bästa stället.