Hur som helst så kände jag att det bara är för mycket att vara positiv jämt. Orkar inte tänka positivt och försöka se med glädje på allt. Det är nästan omöjligt!
För det första innebär det ett stort krav på en själv. Att tänka positivt när man är fullständigt tömd på energi är ju en sträckning av hjärncellerna. Måste ju ha minst en timmes tupplur för varje positiva tankejävel.
För det andra så är det så jävla drygt att hela tiden tänka positivt på att till exempel gå på fest eller börja jobba. Jag har bara ångest över dessa saker om jag tänker på dem, så varför ska jag då anstränga mig dubbelt?
Min taktik är att försöka hitta NUET. Det som händer nu, det är det jag ska fokusera på. Vissa saker planerar jag naturligtvis, men ägnar inte tanken åt det förrän jag måste. Om jag måste tänka på det en stund en månad, en vecka eller en dag i förväg
- då gör jag det. Men bara en stund, sen ger jag blanka fan i. Då återgår jag till min stund. Mitt nu.
Det har jag blivit bättre på. Men jag blir trött på alla runt om mig som inte förstår det, fast jag säger att jag försöker leva dag efter dag. Det här konceptet med NUET finns liksom inte? Fast alla snackar om yoga och meditation och så vidare, så verkar
det som att när de går ut från sitt pass fortsätter ekorrhjulet snurra i 180km/h?
Nej. Det där med ekorrhjulet kan ni behålla. Jag ska må bra nu. NU. En dag i taget. Igår var jag ledsen och trött. Idag är jag trött, men gladare. Och jag är glad över att jag lät mig själv vara trött igår, fast alla andra röster omkring mig säger annat.
Jag vet ändå bäst själv. Även om det har tagit ett tag att komma fram till det.