Gång på gång får jag lära mig hur det egentligen ska se ut när någon behandlar mig med respekt. Inte bara hemma utan också på jobbet. Idag hade vi ett möte där jag fick lära mig vad äkta Human Relations-arbete är. Inte någon jävla tramsgrej. På riktigt. Vad gör någon som jobbar med HR? Lär ut om respekt och likabehandling, har hand om policys, kan lösa konflikter, ser till att saker blir gjorda, ser över arbetsmiljö, undersöker och genomför förbättringar, utbildar, utbildas, rekryterar... ja. Massor av bra saker. Framförallt bemöter en riktigt bra HR-ansvarig anställda med respekt och ser till att den anställda mår bra eller hjälper till på vägen mot att må bra.
Nu när jag vet hur bra HR ser ut och känns i hjärtat inser jag exakt hur stort övergrepp på integritet jag har varit med om; utnyttjande av maktposition, kränkande särbehandling, brist på tillit och respekt, falska sociala samspel, lögner, baktalande...
Den HR-ansvariga ska inte bestämma om den anställda har rätt att sjukskriva sig; inte hur mycket eller lite. Den HR-ansvariga ska inte lägga skuld på den anställde. Ska inte skrika i telefonen. Ska inte bli trött på en sjuk människa. Ska inte bemöta med ilska. Ska inte säga att chanserna är slut. Ska inte lämna djupa sår.
Det gör ont i mig att skriva. Klumpen av ångest växer sig stark runt bröstet. Främst hjärtat. Där gör det extra ont. Värker något fruktansvärt. Jag måste svälja, kan inte svälja. Blir torr i munnen. Tjock i halsen. Svag i armar. Svag i ben. Min vänstra arm protesterar under trycket från hjärtat. Fingrarna krampar.
Måste öppna upp bröstkorgen och ta en paus för att orka. Det gör så ont. Gör så ont att behöva ha detta i minnet. Till och med i kroppens eget muskelminne.
Jag är fortfarande rädd för att erkänna hur svag jag är av detta. Det har gått över ett år sen jag brakade sist. Nu är jag på en plats där jag tror att jag får braka, får plats att braka samman och inte får skuld för det. Men jag vågar inte. Det gör ont. Och jag vill ju vara frisk.
När blir jag fri från den här demonen? Jag måste få bli fri.