Jag undrar ibland om det är vad som borde hända. För jag har inget att leva på nu. Jag har inga mer pengar. Det är slut. Och all min hjälp den är slut.
Jag dör hellre än att fråga om hjälp. Jag vill ju klara mig själv. Och är konsekvensen sådan att jag ska dö, ja, då gör jag väl det. Det är dit jag kommit nu. Det är där jag är i mina tankemönster.
Fast jag inte vill dö. Jag vill så mycket mer än det. Jag vill måla. Vara kär. Bli mamma. Resa mer. Äga en katt. Vara konstnär. Författare. Ha ett färgglatt hem. Vara lite lycklig.
Jag vill allt förutom att dö. Men jag vägrar be om hjälp. Så vi får se vad som händer. Vilken väg framåt det blir.
Kanske hoppar. Men jag tänker nog fan försöka bygga en fallskärm ändå.