Jag har legat intill J. Vi har precis sagt godnatt, han har lagt sig till rätta i sängen bredvid mig. Jag tittar på honom. Han ser inte det, han blundar ju. Men där ligger jag och tittar, ler och tittar. Han är så fin. Och jag älskar honom så mycket.
Han ligger där, han andas tyngre och tyngre. Det är vackert att se honom somna. Det är vackert att få ligga intill och känna sig trygg, tacksam och glad över att ha honom där.
Sådana tillfällen gör att jag kommer till liv. Och det gör det andra mindre outhärdligt. Meningen med allt måste vara att få känna så ibland. En pirrande värme av tacksamhet över att ha någon som man älskar, alldeles precis intill.